Dysmorfofobi

Du kan ha dysmorfofobi om du tycker att detaljer i ditt utseende är så fula eller konstiga att de begränsar ditt dagliga liv. Det kan innebära att du ägnar mycket tid varje dag åt att kontrollera eller dölja ditt utseende och att du undviker andra människor. Det finns behandling som hjälper mot dysmorfofobi. Det ökade trycket från orealistiska utseendeideal, ofta förmedlade via retuscherad reklam och sociala medier, skapar betydande psykologisk stress. Även om komplex är vanliga, kan ett svårt och ihållande lidande relaterat till utseendet utgöra grund för diagnosen Dysmorfofobi.

Dysmorfofobi är en psykiatrisk diagnos som delar mekanismer med tvångssyndrom (OCD) och ska inte förväxlas med ytlighet. För bakgrundsinformation rekommenderas UMO.se.

Dysmorfofobi kännetecknas av att man dagligen ägnar minst en timme åt tankar om en eller flera upplevda "fel" med utseendet – oavsett om det gäller hud, ansiktsdrag, hår, muskler eller kroppsform. Dessa besvär måste ha pågått i minst sex månader.

Känslor av nedstämdhet och ångest kopplade till utseendet är vanliga, liksom ett intensivt fokus på att dölja det man upplever som fult, exempelvis med smink eller kläder. Personer med dysmorfofobi kan fastna i tvångsmässiga beteenden som att undvika speglar, eller tvärtom, kontrollera sig i dem väldigt ofta. Dessutom leder kosmetiska ingrepp sällan till varaktig nöjdhet.

Det är viktigt att notera att det personen själv upplever som ett uppenbart fel ofta inte ses av omgivningen. Det intensiva lidandet kring utseendet leder till att mycket tid och energi går åt till kontroll, döljande och korrigering, vilket i sin tur allvarligt begränsar vardagen. Detta kan skapa svårigheter med arbete, studier, ekonomi och socialt umgänge. Många isolerar sig, undviker intima relationer och kan drabbas av samsjuklighet som depression, självmordstankar, ätstörningar, tvångssyndrom (OCD) eller andra ångestsyndrom.

I KBT-behandlingen får du först lära dig mer om vad dysmorfofobi är. Sedan går du och behandlaren igenom hur dysmorfofobin har påverkat ditt sätt att vara och dina tankar. Du får också berätta om vad du undviker att göra på grund av oro över ditt utseende.

Du får sedan stöd att stegvis minska tiden du lägger på att kontrollera och rätta till ditt utseende. Med stöd av terapeuten får du även börja utsätta dig för situationer du vanligtvis undviker. Behandlingen syftar till att du ska styras mindre av oro över ditt utseende och bli mindre begränsad i livet.

Dysmorfofobi är ett allvarligt tillstånd som kräver att man tar sitt lidande på allvar, trots känslor av skam. För att minska problemen bör man begränsa den tid som läggs på att dölja eller kontrollera utseendet. Det är viktigt att prata med någon man litar på, särskilt vid självmordstankar, då detta hjälper till att bryta känslan av ensamhet. Kosmetiska ingrepp löser inte dysmorfofobi, eftersom grundproblemet är en förvrängd självbild. Fokusera istället på att ta reda på vad du behöver för att må bra och hitta aktiviteter som ger dig självkänsla.

Orsaken till dysmorfofobi är oklar, men den drivs av en kombination av biologiska, psykologiska och sociala faktorer. En negativ kroppsuppfattning och höga krav på perfektionism är vanliga psykologiska drag. Dessutom kan uppväxtfaktorer som mobbning eller ett starkt fokus på utseende hemifrån öka risken och skapa en rädsla för avvisning.

Att vara närstående kan vara svårt och leda till känslor av oro och maktlöshet. Din roll är att informera om att behandling finns och att stödja personen att söka vård, under förutsättning att hen själv är motiverad.

Bekräftelse – inte diskussion: Undvik att svara på upprepade frågor om utseendet. Även om det lindrar ångesten i stunden, vidmakthåller det problemet. Bekräfta istället personens oro, men förklara att ditt svar inte hjälper i längden.

Sök eget stöd: Det är viktigt att du själv får stöd. Vänd dig till organisationer som OCD-förbundet eller Ångestförbundet, eller kontakta din vårdcentral för att få hjälp att hantera din egen oro.